Angående matchen mot GAIS

Bild”Samtliga ultrasgrupper strävar alltid efter att prioritera sång och stöd under matchens gång, men den senaste tidens genanta insatser kan inte få gå obemärkta förbi och vi känner oss manade att pröva ett nytt grepp. I 30 minuter låter vi kortsidan gapa tom med budskap riktade till de spelare och ledare som försatt klubben i denna miserabla situation.” http://soderbroder.se/

Reaktionerna på manifestation som kommer att hållas i samband med matchen mot Gais imorgon är blandade i Bajenleden. Många tycker att det inte är en dag för tidigt medan andra sågar det med kommentarer som ”löjligt”, ”omoget” och ”patetiskt” och alla är givetvis tillåtna att ha sin egen ståndpunkt men var är de kreativa förslagen från er som sågar detta initiativ? Och att kalla aktiva supportrar som åker på alla bortamatcher och som är den främsta anledningen till den fantastiska stämningen på hemmamatcherna som håller internationell klass för ”muppar” och ”idioter” är inget annat än ett föraktfullt hån.

Att utebli från läktaren under 30 minuter är en tydlig markering på att vi supportrar inte längre accepterar hur laget presterar och hur klubben sköts. Spelarna kommer förmodligen inte att spela bättre som en del skriver, det är det nog ingen som förväntar sig heller, samtidigt kan de som eventuellt är oroliga över att spelarna kommer att prestera sämre sluta oroa sig då det inte lär vara möjligt… Anledningen till aktionen är just att markera att det räcker nu. Något det har gjort för länge, länge sen. Ingen kan på fullaste allvar mena att Hammarbys supportrar inte har haft ett ofattbart stort tålamod, 5 år av misär.

”Var tog ”Passion oavsett division” vägen?” undrar folk. Vi ställer frågan till er som undrar det, är passion begränsat till att stå på läktaren match efter match och heja fram vår klubb medan den förfaller och med en axelryckning gå därifrån och förvänta sig att allt löser sig till nästa match? Eller är passion att verkligen vilja göra allt för att förändra den situation som är? Vi anser att passivitet är betydligt värre än initiativ och det är denna mentalitet och inställning som är grunden till den kravlösa förlorarmentalitet som finns i Hammarby och som tyvärr många gånger hindrar utveckling och förändring i föreningen.

Det är väldigt många Hammarbyare som vill ha en förändring av klubben, som vill att den ska bli så framgångsrik som den har förutsättningarna att bli och många väljer att agera, att ta ansvar och försöka få till en förbättring och med öppna ögon klarsynt se vad som håller på att hända. Andra väljer att stoppa huvudet i sanden och vill inte veta vad som händer med klubben de älskar. Det rimmar illa med kärlek och passion och känns som ett sätt att slippa ta ansvar och slippa erkänna för sig själv hur illa ställt det är med vår klubb.

Det finns inget i denna aktion som säger att vi Bajare ska bojkotta, inte närvara eller att vi ska svika Hammarby, tvärtom avslutas ultrasgruppernas text med: ”Avslutningsvis uppmanar vi till fortsatt engagemang för vår eviga kärlek Hammarby IF. En stor uppslutning på Bajens matcher är viktig, inte minst för att klargöra vilka det är som hör hemma och bestämmer i området.”
Initiativet kommer från den del av supportkulturen som ALLTID går i bräschen för sång och aktivt stöd på läktaren. Trots de sportsliga motgångarna har detta stöd varit villkorslöst intakt under dessa år av misär i Superettan.

Samtidigt förstår vi att det kommer reaktioner mot aktionen då Hammarbys supporterskara är mycket stor med ett brett spektrum. Väldigt många av oss är fostrade i den romantiska bilden av Bajen där man inte ska klaga på något utan enbart vara glad och nöjd oavsett hur saker och ting ter sig för vi vet ju alla att ”vi är bäst ändå”. Det är en fin grundidé men det är helt omöjligt att efterleva när saker ser ut som de gör i dagsläget. Och det betyder inte att vi inte anser att Bajen är bäst oavsett resultat, i våra hjärtan kommer Hammarby alltid att vara bäst men vi kan tyvärr inte älska ett lag uppåt i tabellen, i seriesystemet. Hade vi kunnat det hade vi aldrig varit där vi är idag med tanke på den all kärlek som finns för Hammarby IF.

Alla Bajare har förstås ett fritt val om de vill ansluta till manifestationen eller inte. Bajenland ställer sig unisont bakom den och uppmanar alla som står på kortsidan och i kurvan att delta. Vi hade gärna sett att hela klacken deltog, det vill säga även långsidan, men då det finns många som inte vill delta går det inte att involvera även den sektionen då de som väljer att inte protestera måste ha någonstans att stå då kurvan och kortsidan kommer att vara helt tomma.

ÄLSKA HAMMARBY!

Annonser

Veckoschemat!

Godmorgon systrar och bröder!

En ny vecka ligger framför våra fötter, en historisk sådan faktiskt, då Hammarby Hockey lirar sin första hemmapremiär sedan föreningen dog sotdöden 2008. Inledningen för Bajen i ettan har visserligen börjat skralt, och visst har vissa moment i matcherna hittills lämnat en del att önska.

Vi vet dock att dagens Hammarby Hockey besitter kvalitéer för den här serien och verktyg för att manövrera och utmejsla största möjliga kapacitet av laget, och vi är framförallt säkra på att våra grönvita hockeykrigare kommer att visa det framöver.

För att hylla och välkomna hockeyn tillbaka till Hammarby IF tar man sig med fördel till LW Hallen på onsdag.
Tippade topplaget Nyköping HK står motståndet. Det kommer att smälla hårt åt båda hållen, det kommer att vara intensivt och taggat. Säkerligen ett och annat råkurr. Hockeydynamik.

Framförallt så är det av högsta vikt att vi ALLA ger våra krigare bärkraft genom VÅR närvaro på läktaren.
Med den bärkraften kan det lossna ordentligt nu på onsdag.

Vi ses i LW Hallen!

Att hösten knackar på dörren kan även skönjas i form av att handbollen drar igång på lördag.
Eriksdalshallen givetvis. Rimbo står för motståndet och det är precis som med hockeyn obligatorisk närvaro.

Givetvis har vi även analyserat radarn på övrig Bajenaktivitet och presenterar här nedan veckans högintressanta schema:

Onsdag: Hammarby Hockey – Nyköpings HK. 19.00. LW Hallen. Division 1D – Herrar.

Torsdag: Hammarby Fotboll – GAIS. 19.00. Nya Söderstadion. Superettan – Herrar.

Lördag: Hammarby Handboll – Rimbo HK. 16.10. Eriksdalshallen. Elitserien – Herrar.

Söndag: Åtvidabergs FF U19 – Hammarby Fotboll U19. 13.00. Kopparvallen. U19 Allsvenskan Norra.

Söndag: Gnesta IK – Hammarby Hockey. 16.00. Gnesta Ishall. Division 1D – Herrar.

Söndag: Jönköpings Södra – Hammarby Fotboll. 18.45. Stadsparksvallen. Superettan – Herrar.
Bild

Om Hammarby Hockey, Dåtid, Nutid, Framtid!

”Jag skrek rakt ut. 4-2. Jag hade inte sett vem som gjorde målet, men jag förstod vad det betydde. Vi var klara. Västerås skulle aldrig kunna vända det här. Min glädje visste inga gränser där jag sprang upp och ner i trapporna på ”Hovet”. Jag tittade mig omkring. Isstadion hade exploderat i ett av de mest långdragna jubel jag någonsin hade upplevt. Sången fick hela arenan att vibrera. Det var vackert. Helt magiskt. Jag var tretton bast. Och när jag kände glädjetårarna rinna nerför mina kinder så skämdes jag inte ens. Idag var det ok att fälla några tårar. Hammarby Hockey var klara för Elitserien 1984/1985. Nu jävlar skulle vi visa Sverige vilka som rockar…”.

Jag är ingen hockeyfantast. Det ska sägas på en gång. Jag har aldrig älskat sporten utan snarare föredragit fotboll, handboll och bandy genom åren. Men jag ska vara ärlig nu. Den känsla, den magi och det fantastiska tryck jag upplevt under de senaste 30+ åren med Hammarby Hockey slår allt annat ifrån övriga sektioner/föreningar på fingrarna (endast fotbollen kommer i närheten, ja på den gamla goda tiden då herrlagets spelare fortfarande var riktiga män av heder och samvete med omtanke om klubb och supporters förstås). Och den samhörighet man känner med ”bamsingarna” och de grönvita färgerna blir i princip ALDRIG starkare än när Hammarby Hockeys krigare åker ut på isen. Detta har inte endast med hockey att göra. Detta är Hammarby. I sin absolut renaste essens.

Visst fotbollshösten 1982, snömatchen mot Köln, SM-guldet 2001 och alla andra underbara ögonblick i fotbollen kommer aldrig glömmas bort. Och fotbollen kommer för mig personligen alltid vara kungen av sporter, men Hammarby Hockey är och förblir på många sätt den mest äkta föreningen. Vår mest legendomspunna och framgångsrika sektion vad gäller lagidrott.

Flera av er som läser detta kommer säkert ihåg 1970-talets alla play-offmatcher. Hur man satt bänkad på antingen Hovet eller framför Sportradion och gladdes eller led i heta kamper där det ALLTID var drama när Hammarby var inblandat. Play-off mot Södertälje 1982, matchen mot Västerås 1984 (då taket nästan lyfte på Hovet), de så kallade ”Marre-matcherna” mot Gnaget på 1990-talet (då det enligt många gnagare skapades en sådan stämning och ett sådant tryck på Globen som aldrig mer kommer överträffas i den arenan) är klassiker.

Men jag tänker inte bara på de framgångsrika minnena. Jag tänker på alla vilda drabbningar mot Södertälje i flera decennier och alla kultspelare på isen genom årens lopp. Jag tänker på alla matcher mot ”vilda Väsby” som alltid blev stökiga – och inte bara på isen…Jag tänker på alla derbyn mot AIK på 2000-talet, strax innan konkursen, och det mäktiga tryck som kunde infinna sig trots endast några tusen på plats. Och detta trots att Bajen oftast var undertaliga på läktarna.

Efter flera ärorika år som Bajen Fans Hockey har nu Hammarby Hockey tagit sina första skär på isen sedan konkursen 2008. Åhh vilken känsla det är. Hammarby Hockey är tillbaka. Äntligen! Ryktet om dess död visade sig överdriven. Legenden lever. Och så högt som i division ett dessutom. En division ifrån Djurgården. Två divisioner ifrån AIK. Vem hade trott det för 4-5 år sedan?

Och till alla er Bajare där ute har jag en vädjan: Ge Hammarby Hockey en chans och återupplev er ungdom, er barndom eller skapa er helt enkelt egna minnen! Det är föreningen förtjänta utav. Vi behöver hockeyn mer än någonsin för att bevara vår supporteråterväxt. Vi måste ge kidsen ett alternativ på vintern. Trots allt är hockey en stor sport i Sverige och kommer så förbli. Stöd Hammarby Hockey genom att besöka åtminstone några matcher i vinter. Du kommer inte bli besviken…Här existerar hjärta (och hur sjukt det än kan låta i dessa tider så spelar spelarna fortfarande helt gratis trots att de är så högt upp i serierna).

Idag kl 16:00 spelar Hammarby Hockey sin andra seriematch på 5 år, ta chansen att se de grönvita iskrigarna när de möter Arlanda Wings borta i Pinbackshallen, Märsta. Och missa verkligen inte den historiska hemmapremiären i LW-hallen på onsdag kl 19:00 då det är ett klassiskt möte mot Nyköping som väntar.

Marcus Ziegler, En del av Bajenland

Bild

#Öppnabeckomberga

150.000 kr. Etthundrafemtiotusenkronor! 
Minst så mycket gjorde de 500 Bajare av med som åkte till Landskrona i dag, då har jag bara räknat in resa och biljett. 
Sen tillkommer alkohol, mat osv som inte finns medräknat i kalkylen. 
Ungefär så mycket brukar vi lägga ner på Bajen i samband med matcher. 
150.000 per bortamatch. Ta det gånger 15 matcher, eller ja 14 eftersom att Assyriska inte direkt är någon kostsam resa. 
Sen kan vi ta bort 50.000 till per match eftersom det kanske inte är lika långa resor eller lika många som kommer varje gång. 
Så 100.000 kr x 14 matcher. Miniräknaren (behöver en sån) säger 1,4 miljoner kronor. 
En jävla komma fyra jävla miljoner. Lägg då även till 10.000 säsongkort för c:a 1500 kr/styck. 
15.000.000 + souvenirer. Säg att alla 10.000 säsongskorts innehavare lägger ner 200 kr i snitt per år på souvenirer. 
200×10.000 = 2.000.000 kr.. 

Sen orkar vi inte räkna mer. Men ta 15.000.000 + 2.000.000 + 1.400.000 = 18.400.000 
18,4 miljoner. Så mycket pengar lägger folk ner sammanlagd på er. 
Det blir c:a eller ganska så exakt  1800 kr var. 

Då är min fråga till alla, ja ALLA spelare i Hammarby fotboll. 
Är ni förtjänta det? 

Ps 3,6 miljoner går till moms. Så vi har redan betalt polisen några gånger om. 

Om Hockey, Hjältar och en efterlängtad comeback!

Ni kan historien vid det här laget. Hammarby Hockey gick i konkurs efter år av misskötsel och livet var i princip över för hockeytokiga Bajare. (trodde vi)

Men några hjältar till supportrar gav aldrig upp! De knöt istället näven i fickan och vägrade acceptera att Hammarby IF:s Hockeysektion såg ut att gå i graven. De var hjältar som sa: ”Vad faan, vi kan göra det bättre själva!”.

Första matchen i div 4 för Bajen Fans Hockey hade man knappt 10 man i båset. Men vilja och motivation fanns det däremot i överflöd! Efter fem slitsamma men underbara år i de lägre divisionerna stod det sedan klart att Bajen Fans efter en heroisk kvalserie säkrat avancemang till Div 1!

Samma år som karantänen för Hammarby Hockey var över hade alltså ett lag AV Supportrar FÖR Supportrar krattat manegen och berett vägen för Hammarby Hockeys återinträde i Svensk Hockey!

Och ikväll händer det alltså äntligen. Hammarby Hockey kommer för första gången på 5 år spela seriespel igen och det kommer kännas helt fantastiskt när pucken släpps 19:00 nere i Visby.

BAJEN FANS- HAMMARBY HOCKEY !!!

Bild

Det är synd om Djurgården

Sveriges bästa fotbollsarena är äntligen inspelad. Tyvärr inte bara en gång, utan två. Dagen efter invigningsmatchen mellan Bajen och Öis letade sig ett överraskande stort gäng difare in på Nya Söderstadion där fick se Norrköping ta en enkel trepoängare. Den Hammarbyare som tycker det är kul att släppa in ett annat hemmalag på vår arena finns inte, men ska vi vara ärliga är det ändå värst för djurgårdarna som aldrig får en fotbollsarena att kalla sin egen.

Det är synd om Djurgården. Jag vet att det är många Bajare som inte kan känna annat än hat mot laget som inkräktar på Bajenland, men trots att jag delar en stor del av föraktet tycker jag ändå mest synd om dem. Det är så med en del lag. Som Brommapojkarna. Det går inte att låta bli att tycka lite synd om dem med deras osannolikt tramsiga klubbnamn och brist på supportrar i åldrarna 13-72 år. Eller Gais med sitt Götets Bajen-wannabe-syndrom och brist på åskådare när det inte är derby . Eller Sirius för att de är Sirius. Har man bara den minsta empati tycker man faktiskt lite synd om dessa lag. Djurgården är ett av de här lagen och det finns oändligt många anledningar att tycka synd om dem:

– De har Sveriges, kanske världens, största andel medgångssupportrar och har publiksiffror som oftast dippar ett par tusen direkt efter en förlust. – De har ständigt två mindervärdighets komplex att brottas mot. Dels mot sina bröder i AIK men främst mot Stockholms verkliga stolthet, Hammarby. – De kommer från en stadsdel där man inte spelar fotboll utan åker karusell, tittar på djur och sjunger allsång. – Och så vidare, och så vidare.

Men den mest aktuella empatin i dagens läge kommer sig naturligtvis av deras brist på egen hemmaplan. Och i ett historiskt perspektiv ser man hur genuint svårt Dif har haft det genom åren på den punkten. Till att börja med har de, som sagt, oturen att ha sitt ursprung på just Djurgården. Där har det aldrig varit tänkbart att krita upp en fotbollsplan av fullstora mått. När Hammarby IF började spela fotboll kunde vi göra det på Södermalm där vi har vårt hem. Senare har vi flyttat den korta biten till andra sidan Hammarby sjö och behållit vårt geografiska band till Söder och Hammarby. Det har varit utgångspunkten när Bajenland har vuxit fram söderut från Slussen.

Dif har inget jämförbar geografisk hemvist och har aldrig haft det. De ses idag som ett Östermalmslag, men den stadsdelen är inget annat än ett övergivet AIK-område. Här började de här två gängen att spela fotboll på en sandplan mitt i ett cykelstadion ända tills Dif drog till Traneberg medan AIK stannade kvar i sin dåvarande stadsdel och flyttade in på nybyggda Stockholms Stadion. Efter att Dif varit ett Västerortslag i 25 år sparkades de ut från Traneberg och blev hemlösa. Men i samma veva bestämde sig AIK för att inte vara ett Stockholmslag längre utan flyttade till Solna. På så sätt kunde Djurgårdarna lämna hemlösheten och flytta in i sina bröders avlagda tegelhög.

Nu ska man veta att det inte är så kul med fotboll i en arena byggd för friidrott och olympiska lekar, så med jämna mellanrum lämnade Dif sitt tråkiga stadion och använde Solnalagets arena som hemmaplan istället. Dif har faktiskt spelat nästan lika många hemmamatcher i Solna som på

Östermalm, ständigt hack i häl på sina Solnabröder i allt de har gjort. Jag är för ung för att komma ihåg Difs Solnautflykter. När jag släpades med på Dif-matcher av min märkliga knattetränare i Norsborgs IF (jo, jag har samma ursprung som Castro och Zengin) i slutet av 70-talet var det till de märkliga tegelmurarna vid Valhallavägen. Med min bakgrund som åskådare på Söderstadion kunde jag aldrig begripa varför Dif inte hade en riktig fotbollsarena att spela på. Det var nog här som jag i åttaårsåldern började tycka synd om Djurgården.

Sedan dess har det hänt en del i både Stockholms- och Solnafotbollen. När debatten om nya arenor för Stockholmslagen och AIK tog fart i början av 2000-talet hamnade Dif direkt på efterkälken. Redan där borde vi ha förstått hur det skulle sluta. AIK kördes över av SvFF och tvingades flytta med till Ross & Rachel. De försökte lamt hota SvFF med att flytta till Nya Söderstadion om de inte fick lägre hyra, men det var ingen som på allvar trodde att AIK skulle lämna sin hemkommun uppe i norr. Bajens planer med Stockholms stad gav inte önskelösningen med ett nyrenoverat Söderstadion, men Nya Söderstadion var trots allt en kompromiss där Hammarby fick igenom de flesta kraven på en ny arena. På Östermalm svamlades det länge om ett nytt stadion bara för Dif, men med deras tveksamma publikunderlag fanns det aldrig en sportmössa att staden skulle ställa upp på det. När spaden sattes i marken söder om Globen var Djurgårdens öde klart. De skulle tvingas att återigen gå igenom förnedringen att spela hemmamatcher borta på någon annans hemmaplan. Av någon anledning valde de denna gång att inte följa sina förebilder i AIK till R&R-arenan. Istället siktade de in sig på Nya Söderstadion. Där kunde de, enligt egen utsago, tack vare sin hockeyanknytning i området känna sig hemma under tiden som de ordnade med sina egna arenaplaner.

Här är de nu. De känner sig såklart inte hemma (även om många difare har uttryckt en glädje över att få spela hemmamatcher på en riktig fotbollarena). Det finns ingen lösning på deras oändliga sökande efter ett riktigt hem för sitt fotbollslag. De tvingas i vanlig ordning inta rollen som parasiter och får denna gång finna sig i att spela på en arena som har byggts för Hammarby, tack vare Hammarby. Att vi måste ”bjuda in” dessa hemlösa stackare är kanske inte så trevligt, men det är betydligt värre för dem. Det är synd om Djurgården.

När fotboll blev politik

Vi har genom alla tider fått höra, politik och fotboll hör inte i hop.
Uefa och Fifa har även förbjudit politiska budskap på fotbollen och i Sverige är det nästintill förbjudet att bli sponsrade av ett politiskt parti. Men är fotbollen så fri från politik?

no-politics

Nja, just nu handlar väldigt mycket om fakturor från polisen i samband med klubbar i bolagsform. Aik, Hammarby, Djurgården och Örebro berörs. Har inte riktig koll på hur mycket detta har genererat till statskassan, men jag vet att Hammarby – Falkenberg kostade 88.000 kr, Hammarby – Brage kostade 66.000 och AIK – Djurgården kostade runt 900.000 kr. Bara det ger ca 1,1 miljoner och skulle kunna tänka mig på att siffran per säsong hamnar på runt 3-4 miljoner till polisen per år. Den stora frågan är, vart tar dessa pengar vägen? Betalar polisen tänker ni, men ok då, vart tar pengarna vägen som skulle betalat dessa i vanliga fall, för poliserna skulle väl ha haft betalt någon annanstans annars.
Det är ju knappast så att polisen anställt fler människor p.g.a detta, eller att de jobbar övertid de poliser som finns.

På 10 år så genererar det C:a 30 miljoner som betalas, helt i onödan till nånting som redan är betalt. Vart går dessa pengar, vad ska man göra med dom?
Används dessa till skolan? Sjukvården? Äldrevården?

Tänk vad bra det skulle vara om dessa pengar gick till en ny ishockeyhall i Stockholmsområdet. För det är ju mest Stockholmsklubbar som betalar detta och alla 3 klubbar har problem med istider åt ungdomarna.

Jag tänker lägga min röst i nästa val på det block, parti, människa som föreslår detta.
Men sen å andra sidan, idrott och politik hör ju inte ihop!